urbanlaurin

Olika kulturer som möts; det tillhör ju livets spänning. Men för många är det också slitsamt. Det är lättare att hålla till där man brukar vara. I Gottsunda möts många kulturer, och i projektet Gottsunda Factory möts också många yrkeskulturer. Det är fascinerande så skilda världar man stundtals lever i, även om det är inom offentlig sektor man arbetar. Det är också fascinerande så skilda världar man lever i som företagare och som anställd. Det där att ständigt kolla klockan, se till att det blir fikarast, att man inte slutar arbetsdagen för sent - såna tankar är så helt främmande för en som har sitt eget.

Besökte Visit Sweden och pratade om måltid och turism. Det är skönt att alla nu lyssnar och vill lyfta fram denna viktiga kombination. Det är nu tio år sen jag började skriva och prata om måltiden och turismen. Med en sådan utgångspunkt kan man reagera på två olika sätt. Antingen kan man säga att "varför lyssnade ni inte på vad jag sa då", eller så kan man säga "att vad roligt det är att ni ser måltid och turism i kombination som viktigt". Jag väljer det senare alternativet, även om det förra kanske är det typiskt svenska.

Emelie pluggar ju i Wien detta läsår och vi strålade samman i Rom för att sen åka till Livorno i Toscana. Härliga viner, smekande grappa, underbar mat, vackert landskap. Starka känslor. Och att få Emelie tillbaka till Uppsala för en längre tid är bara att glömma. Istället får jag rikta mina blickar mot världen där ute, och den utmaningen är stor och lockande. Kanske blir det redan i höst. Kanske blir det om ett år. Men blir, det gör det. Och på många sätt är det den största yrkesmässiga utmaning jag ger mig in i. Men vad som än händer har jag den hittills bästa perioden i mitt liv tillsammans med Emelie. Och det ger inte bara glädje utan också styrka och vilja.

Så var det idésmedja i Gottsunda Factory. Några av våra "invandrare" undrade över några typiska svenska uttryck. Varför säger vi "ett litet kvitto, en liten påse, lite kaffe" etc? Varför ska det alltid vara lite? Är det typiskt svenskt?

Ett annat uttryck de reagerade på är: "är det ingen som vill vara med och engagera sig?". Varför frågar vi inte "vilka vill vara med?" Varför förutsätter vi att ingen vill? Tänkvärda funderingar.

Men det finns också ett gnäll över Leader, särskilt vad gäller "faddern" Jordbruksverkets byråkrati. Särskilt dem som tidigare arbetat med Leader är oroade, och tycker att det var mycket enklare när det var Glesbygdsverket som var ansvarig myndighet. Det är viktigt att denna oro, och hos en del viktiga opinionsbildare rent negativa inställning tas på allvar. Frågan om Jordbruksverket klarar av den utmaningen.

Entusiaster från landsbygden samlades till kreativa möten i vackra Lövånger. Leader som metod har många starka anhängare. Partnerskapets kraft engagerar många och kan leda till större effekter än vad man tror, inte bara på landsbygden. Leader kan bli en kraftfull motor för utveckling som också påverkar staden. Partnerskapet kan till betydande del bli ett alternativ till den offentliga sektorn. När det offentliga, det privata och det ideella sammanstrålar kan mycket göras betydligt effektivare än när det offentliga står där själv. Undrar om vi inte snart kommer att få se en del offentliga tjänstemän bli oroade över vad som kan komma att ske.

En heldag med genomgång av alla deltagarna i GF - nära 200 personer som saknar arbete. Att sitta i en dialog där vi möts, företagare, arbetsförmedlare och socialsekreterare, är en stark erfarenhet. Kulturerna är olika, men i olikhetens möten uppstår kraft.

Helgen blev ovanligt vilsam, men lite jobb blev det. Ung Företagsamhet hade mässa i Uppsala. Imponerande kreativitet. Många företagsidéer var lockande och lovande. Det är synd att inte alla gymnasieelever får vara med och testa på glädjen att få starta eget. Också otroligt trist att landets utbildningsminister har hakat upp sig på att det bara är kunskaper som är viktigt, och inte förstår att entreprenörskapet också är viktigt. Förvånansvärt att alliansens regering inte håller entreprenörskap i skolan i ett främre rum än nu. Även om UF:s mässa var imponerande, var det trist att se att egentligen alla montrar var stadscentrerade. Landsbygdens företagande lyste mer eller mindre med sin frånvaro. Det får vi ändra på.

Lite tungt att sätta sig i bil klockan halv sex på morgonen efter konsert i Stockholm, men vad gör man inte för landsbygden. Till Karlstad för att prata om måltid och turism, och hur Värmland kan profilera sig på Smaklust i Stockholm den 21-23 augusti - den stora mässan där landsbygdens måltid intar Tantolunden. Intressanta kreativa människor lyssnade och förde en bra dialog. Mycket spännande var särskilt Terassen från Mariebergsskogen i Karlstad (http://www.trelento.se/). Där sjuder kreativiteten.

Jag hoppas dom får till det i Värmland, men den känsla jag fick, inte helt ovanligt, var att även här finns det revir. Hushållningssällskapet håller ihop satsningen på att lyfta fram Värmlands måltid. Samtidigt satsar regionen på att utveckla regionens turism. Men dialogen dem emellan skulle kunna vara starkare. Att man inte inser att en satsning på en miljon kronor eller mer för att vara med på Smaklust också stärker Värmlands turism, eller att Värmlands turism stärker Värmlands deltagande på Smaklust. Men jag hoppas dom lyssnar och får till det. Hemfärden var tung i snöstorm, men den norrländska snöerfarenheten funkade. Många lastbilar körde fast. Emelie messade om våren i Wien. Den var inte i Värmland i alla fall.

Besök i Stockholm. Först middag med Christian på Clarion Hotel. Riktigt bra faktiskt. Sen Kägelbanan och Fever Ray. Hon är stark, häftig, fantastisk show. Men nog tänder jag något mer på The Knife. Allt sedan jag mötte Ralph Lundsten när jag gick på gymnasiet, har musiken med elektroniska toner varit det som fångar mig mest.

Turismakademien i Uppland har haft en mötesdag. Den stora behållningen gav Britt-Marie Andrén, ledamot av ett LAG i Skåne, men också grundare av http://www.travelgatesweden.se/. Hon arbetar med Incoming Tourism, vilket innebär att hon ordnar resor för utländska turister i Sverige, med stor framgång. Vad är det nu med det? Jo faktiskt är hon, om inte ensam så nästan ensam om att arbeta med denna nich. Det är fascinerande. Så outvecklad stora delar av svensk turism är.

Ena stunden är jag ute på landsbygdens utposter, den andra i förortens Gottsunda. Det är mycket stimulerande. I dag började jag med frukost 07.30 i Gottsunda. Lite tidigt men vad gör man inte? Det handlade om studenter som ägnat möda åt nytänkande till förnyandet av Gottsunda. Många utsökta idéer, men de offentliga prinsar och prinsessor som lyssnade; lyssnade de verkligen?

Nu lyfter det verkligen. Vi snackar om lokal mat. Vi vet ju vad Single Malt Whisky är, men nu finns det Single Cow Cheese - alltså ost som kommer fån en enda ko. Det är Agnes gård på en ö i Sjön Åsnen, där kossan Pärla ger fin mjölk som används till att göra ost; alltså ost från en speciell ko. Nu börjar jag verkligen trivas. Det är på PM i Växjö denna ost kan avnjutas.

Nu bor jag ju i landets fjärde största stad, men vad gäller måltiden ligger vi i verklig lä. Inte en enda restaurang i toppklass. Hambergs fisk har mycket god klass, men vad ör det i landets fjärde största stad? Hålor som Växjö och Dala-Husby har bättre restauranger än vad vi har. Trist, inte för dom utan för oss.

I Jönköping ligger Jordbruksverket, som är en viktig aktör för måltidens Sverige. Med Landsbygdsprogrammet som omfattar 5 miljarder per år samt Livsmedelsstrategin, så är detta verk oerhört viktigt. Och man kan därför tycka att Jönköping skulle vara ett måltidens mecka, men så är inte fallet. Efter mötet på verket åt jag en måltid i närheten av stationen, och här finner man inte något som är svenskt och intressant utan samma utslätade mat som på de flesta andra orter. O Learys, nån dansk biffkedja, asiatisk buffé - suck. Läser man White Guide så ser man att Restaurang Hemma har god klass, Aqua är ett bra ställe liksom Le Trottoir. Men mer finns inte. PM & Vänner i närliggande Växjö har däremot internationell klass. Varför kan inte vännerna på SJV spänna sina muskler och ställa krav på hemortens krogar?

Var ner till Jönköping och jag flög - inte hållbart men bullrigt. Sitter i en samrådsgrupp som representant för Företagarna. En bra grupp med en öppen och konstruktiv dialog. Det finns många viktiga frågor att diskutera. Som företagare kan man stundtals känna sig väldigt frustrerad över myndigheterna förmynderi, inte minst vad gäller de som är till för att stötta oss företagare. Ibland undrar man över byråkraternas kompetens att bedöma vad som är bra företagsamhet och inte. Ibland kan man tycka att fler myndighetspersoner skulle inse att de finns till just för att vi, vi som driver företag finns. Men ibland kan man känna det som att många upplever att deras roll är att kontrollera och granska företagsamheten, inte att underlätta den. Men samtidigt; när ett verk som jordbruksverket öppnar för dialog, lyssnar och tar till sig, ska man vara glad för det, och kanske även acceptera att det tar sin tid att få resultat. Och det var inte bättre förr.

Åt lunch på Konsert och Kongress i Uppsala i dag. Var inte ensam, långt ifrån. Massor med folk. Men maten. Tog den dyra lunchen, 95 kr. Torr, torr fisk, lite potatis. Fin salladsbuffé men mycket var slut. Så tänker jag på Luleå på lördagskvällen. Jazzomat - den lilla restaurangen i stationen. Levande musik, konst, jam och måltid. Vilken stämning, vilken musik. Och vilken mat. Renskavspanna med lök, svamp, potatis, pepparrotskräm och styckefrysta lingon. 160 kr. Vilken höjdare. Och riktigt bra viner fanns också. Så kommer ni till Luleå - titta in på jazzomat.

Så kom det larm i dag. Sverige är näst sämst i Europa, vad gäller ungdomsarbetslöshet. 25 procent av dem under 25 år saknar arbete. Vilken start. Och två orsaker angavs på TV-nyheterna (TV4). En orsak är den svenska anställningstryggheten, där sist in åker först ut. De arbetsplatser som behöver unga, nyutbildade anställda som kan det senaste får tillsammans med de unga stå med lång näsa. De gamla som inte förnyat sig för stanna kvar.

Men det är inte bara de unga som drabbas. Ut åker också kvinnorna, exempelvis på byggarbetsplatserna. Där har mans under senare år satsat på att få in tjejer, för att öka kreativiteten och få bukt med gubbigheten. Men nu åker tjejerna ut, när avskedande kommer. För det är ju viktigare med anställningstid än kompetens och mångfald. Och akta dig om du är "invandrare" som kommit in i dessa branscher. Då åker du garanterat ut. För nu ska vi värna om de svenska gubbarna, allt enligt fackets högsta önskan.

Ett annat skäl som angavs är att vi i Sverige satsar på teori. I Danmark är arbetslösheten bland unga låg, mycket beroende på att de satsar mycket på praktik, på lärlingar, och inte på teori. Men i Sverige måste vi alla vara teoretiker. Handens kunskap, den tysta kunskapen är inget värd, har ingen status. För här ska alla ha högskolekompetens. Och alla kommuner ska ha rätt att ha alla utbildningar. Således vimlar Sverige av restauranggymnasier, och de allra flesta av helt undermålig kvalitet. I Danmark får man istället harva som lärling i åratal, får viss lärlingslön, sliter, lär sig, får nätverk och får jobb. Hur kommer det sig att den så kallade arbetarrörelsen ser så mycket ned på handens kunskap?

Men jag ser en orsak till, och det är min generations ungdomlighet. Folk i min ålder tror dom är så unga. De kallar sig det unga gardet. Och om man själv är ung, så behöver man ju inte släppa fram de yngre, för då definieras man ju själv inte som ung längre. Hänger ni med? Då är det bättre att känns sin ålder, men njuta av att umgås med de unga. Och det tillåter jag mig faktiskt att göra, med stor glädje.

Lördagen var det dags för årsmöte för Företagarna i Norrbotten, och jag pratade om landbygdsutveckling. Ett riktigt häftigt möte. Det finns en puls och kraft däruppe, inte minst i mötena över gränserna. Och det är lärorikt att lyssna på norrbottningarnas erfarenheter, inte minst av mötena med Norge. De menar att det är mycket stora kulturskillnader mellan våra två länder. Tänkvärt att besvärliga kulturmöten kan uppstå även med ett grannland. Det är inte bara med personer som kommer från "långtbortistan" det kan bli problem med.

Men Norrland är stängt på lördagar, i alla fall vad gäller resandet. Det går bra att flyga upp på morgonen, men de finns inga flyg tillbaka på eftermiddagen eller aftonen. Man får vänta till på söndag eftermiddag. Så det blev nattåg. Nu älskar jag att åka tåg, och när jag åkt med Tågkompaniet och Veolia har det varit trevligt med sena måltider på tåget i Norrlands vildmark. Läckra restaurangvagnar, renskav med riktiga lingon på porslinstallrikar. Men nu har SJ tagit över. Och då är det förvisso samma läckra vagnar, men maten serveras i plastförpackningar och lingonsylten är BOBs billiga. Renskav finns inte och potatismoset är blaskigt, för att inte tala om såsen. Och av någon anledning kan man inte få sig en cognac eller whisky till kaffet, för det har inte SJ på tågen till norr. Skam åt SJ.

Nu gäller det att bygga vindkraftverk för fulla muggar. När regeringen nu låter kärnkraften utvecklas, så måste Centern få vindkraft som plåster på såren. Men det är dags att reflektera. Vi säljer svensk turism alltmer med vildmarksupplevelser, men hur går det ihop med vindkraft? Rysansvärda effekter är på väg att uppstå.

Vargas Vildmarkslodge (http://www.nordicnature.se/) är en av landets bästa entreprenörer i vildmarken, med unika naturupplevelser, inte minst i närhet av björnar. En mycket stor del av deras turister kommer från andra länder. Hälsinglands blånande, djupa skogar - det är där de finns. Men nu kommer vinkraften. Mitt ute i Hälsinglands djupa skogar, på bergstopparna, runt Vargas och björnidena, ska det slås upp 85 vindkraftverk. Vart och ett är ca 185 meter högt och rotorbladen har en lik stor omkrets som en fotbollsplan. Till kraftverken ska det dras bilvägar och givetvis kraftledningar. Då är det bara för Vargas att lägga ned. Och stora delar av fjällvärlden ska också tapetseras med dessa snurror, liksom våra kuster.

Och snabbt går det. Den som vill bygga nu, ska kunna vara igång med byggandet i höst. Processen med prövning och överklagande ska snabbas upp. Men hallå! Nog är det tid att reflektera! Det är dags att sätta av reservat för vildmarksupplevelser. Vi har lärt oss vilka naturupplevelser vattenkraften förstörde. Inte ska vi väl tillåta att vindkraften skapar samma katastrofala naturkrossning?