Hur går det med innovationerna?
Ett stort problem är också att den offentliga sektorn inte har lyckats öppna sig för innovation. Förändringstakten är låg och produktiviteten i den offentliga sektorn är mer stagnerande än i någon annan sektor. Områden som sjukvård och skola skulle kunna utvecklas mycket med hjälp av IT; men man är inte särskilt öppna för förändringar.
Denna analys stämmer väl överens med de slutsatser vi dragit under Framtidsbygd. Den offentliga innovationsmaskinen kramar sönder entreprenörerna och blir ett hinder för innovation. Så många goda idéer stoppas av trista handläggare som utstrålar hur viktiga de är. Och får entreprenören väl ett stöd, så blir administration och likviditetsproblem de stora frågorna att hantera.
Economist frågar om någon kommer att uppfinna något som får så banbrytande betydelse som toalettstolen fått. Visst kan det bli så, men så länge som politiker och myndigheter inte lyssnar utan talar om vad som ska göras, så är det ett stort hinder för innovation. Låt oss sluta att stå med mössan i handen och be om hjälp från det offentliga systemet. Vänd dem ryggen och låt politiker och handläggare komma till verkligheten och be om hjälp istället, precis som Jörgen Andersson, Åre Fjällbete, brukar säga.
http://www.economist.com/news/leaders/21569393-fears-innovation-slowing-are-exaggerated-governments-need-help-it-along-great
Ogillar Eskil debatt?
Först på listan är Maciej Zaremba. Han konstaterar att det i Sverige saknas en levande skogsdebatt med olika uppfattningar. Representanter för organiserade intressen överröstar, det finns för lite nytänkande och man kör på i samma hjulspår. Zarembas slutsatser stämmer med dem vi för fram.
Så avslutas tidningen med ett inlägg från minister Erlandsson. Han är inte glad åt LRF:s kritik och skriver att ”jag har respekt för att det hos många lantbrukare finns en frustration när situationen är svår. Samtidigt har LRF ett val att göra. Man skulle kunna välja att se alla de åtgärder jag och denna regering genomfört som ett kvitto på att vi ser svenskt lantbruk och livsmedelsproduktion som viktigt. LRF skulle kunna välja att se och lyfta fram de positiva beslut om förändringar som tagits…”.
Erlandsson menar att LRF har valt fel när man inte är positiv. Han skriver i jagform. Formuleringarna talar ett maktens språk och ger en känsla av att han ogillar den mångfaldens debatt som Zaremba önskar. Det är i alla fall inte ett välkomnande till den öppenhet, till den fria dialog, som såväl Framtidsbygd som Zaremba vill ha.
Ett nytt försök
Framtidsbygd har varit fem symposier om mat, måltid och turism, finansierat av Landsbygdsprogrammet. Vi har mött hundratals aktörer, lyssnat och fört dialoger. Vår rapport är färdig och våra budskap är tydliga. Det behövs mer öppenhet. Det behövs mer deltagande. Projekt kommer och projekt går. Hjulet uppfinns gång på gång. Inte minst upprepas misstagen.
Det behövs öppenhet och samarbete; att lära sig av det som gjorts och föra utvecklingen vidare. Vi behöver mindre revirtänkande. Vi behöver projekt som utgår från vad bygderna och entreprenörerna behöver, inte vad projektägarna finner vara bäst. Det måste bli tydligare vart de offentliga medlen går.
Entreprenörskap är den starkaste kraften för att nå ett hållbart samhälle. Detta är en kontrast till synen att det främst är politiker och myndigheter som står för lösningen. Man kan inte kommendera fram en hållbar utveckling.
Vi har mött mängder med aktörer som vill engagera sig, istället för att bli omhändertagna. Det finns en utbredd projekttrötthet med entreprenörer som känner sig som gisslan. Det behövs alternativ till dagens projektgiganter.
Vi är i slutet på en programperiod och är på väg in i en ny. Det är viktigt att lära sig av det som skett och se offensivt framåt. Tyvärr förs många viktiga dialoger nu i slutna rum. Vi måste få en större öppenhet, en större transparens. Öppen innovation och samverkan behövs.
