Vad hände med IKEA?

IKEA tänker inte alls ta tillbaka de klassiska svenska livsmedlen. Att de tills viss del gör det nu beror på varubrist. IKEA var en stor exponent för svensk mat och skapade exportmöjligheter. Nu är det borta.

 

IKEA svarar att de kan pressa priserna med egna varumärken och att försäljningen går bra. Och givetvis har IKEA inget ansvar att exponera svensk mat i sina butiker. Tog vi IKEA för givet? Har Matlandet sökt samverkan med IKEA? Hur har Exportrådet samarbetat med IKEA? Eller tog alla det som självklart att IKEA alltid skulle finnas där med de svenska matikonerna?

 


Vad ska dryckerna heta?

De svenska dryckerna är en viktig del av den svenska måltiden. I arbetet kring Matlandet har dryckerna dock hamnat lite i bakvattnet och det är hög tid att lyfta fram dem. Men det finns en del begreppsproblem att hantera. Fram till för ett par år sedan kallades alla drycker som jäst av druvor, frukt och bär för vin, men den nya alkohollagen följer EU:s regel om att bara vin av vindruvor får heta vin.

 

De svenska vinodlarna gillar inte att begreppet fruktvin ändå används, bland annat av Systembolaget. Men alkohollagens beteckning ”annan jäst alkoholdryck” är ju inte ett särskilt säljande begrepp. Så vad ska vi kalla dessa drycker för?

 

Vinodlarna gillar inte heller begreppet gårdsvin, som Eldrimner använder bland annat i SM för mathantverk. Odlarna tycker att gårdsvin låter som något lägre stående och vill ha bort det.

 

Dryckerna utan alkohol behöver också ett säljande namn. Enligt alkohollagen kallas drycker under 2,25% alkohol för lättdrycker, men det är inte heller ett säljande namn. Systembolaget använder begreppet alkoholfritt, men då endast för drycker som har max 0,55 alkohol. Men alkoholfritt är inte heller ett säljande begrepp. Vilka alternativ kan man hitta?


Föreningslivets förtroendekris

Edelman Trust Barometer är en internationell studie som görs årligen. Den nyligen publicerade barometern är intressant för Sverige. Förtroendet för den offentliga sektorn i Sverige ökar, medan den rasar globalt. Även förtroendet för företag ökar något i Sverige. Förtroendet för livsmedelsbranschen har ökat rejält med 12 procent. Kanske arbetet med Matlandet har gett branschen vind i seglen.

 Men det är kris för föreningslivet. Förtroende för den ideella sektorn (NGOs) rasar i Sverige och vi ligger långt under världsgenomsnittet. Det är så illa att av de 10 undersökta europeiska länderna, så är det bara i Ryssland som förtroendet för NGOs är lägre än i Sverige. Man kan verkligen undra vad som har hänt; vad som har fått svenskarna att tappa förtroendet så kraftigt för den ideella sektorn.

Är det en efterdyning av skandalen i Röda Korset? Är det ett resultat av att media skrivit om att många anställda i de stora organisationerna har mycket höga löner? Eller är det ett resultat av att många tycker att föreningslivet inte gör så mycket? Inte minst i Sverige har den ideella sektorn traditionellt spelat en viktig roll, och det minskade förtroendet för föreningarna är viktigt att reflektera över.


Mannerström gnäller

Hemma i Sverige gnälls det en del om Matlandet. Leif Mannerström tycker att visionen att Sverige ska bli ett framstående matland är omöjlig. Han säger att ”myndigheterna måste sluta prata massa skit och i stället stötta och ta restaurangbranschen på allvar. Möjligen kan vi nå topp fem–sex i Europa, men dit är det fortfarande långt”.

 

Undrar vad Mannerström menar med att stötta restaurangbranschen. Nyss har den fått halverad moms, men det verkar inte räcka för Leif. Vad är det för mer stöd han behöver? Matlandet stöttar flera kocktävlingar och SHR har ett intressant projekt för krogarna. Vad mer vill han ha?


LRF gnäller

Även LRF gnäller. LRF-ordföranden Helena Jonsson tycker att Matlandet-satsningen är "en vacker fasad". Hennes företrädare Lars-Göran Pettersson deltog aldrig som sakkunnig i det "expertråd" där han var inbjuden till och tycker att ”hela det där matlandet-konceptet är väldigt tveksamt egentligen”.

Men nu har Helena pratat med Eskil. Nu ska bönderna lyftas fram mer och LRF blir gladare. Och förhoppningsvis mer engagerade också.


Matlandet Sverige hyllas internationellt

Intresset i media för Sverige är stort. New York Times lyfter fram Dalarna som en av de 45 destinationerna i världen att åka till år. Bra restauranger är ett av skälen. http://travel.nytimes.com/2012/01/08/travel/45-places-to-go-in-2012.html?pagewanted=all

 

Financial Times konstaterar att Sverige är en av världens toppdestinationer att besöka i år. Vår utmärkta mat är ett av skälen.

www.ft.com/intl/cms/s/2/e442c1c4-21bc-11e1-8b93-00144feabdc0.html

 

The Guardian skriver om ”The Stockholm syndrome” och hyllar Mistral och Frantzén-Lindeberg.

www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2012/jan/22/mistral-frantzen-lindeberg-stockholm-restaurants?fb=optOut

 

Guardian hyllar också Fäviken och Magnus Nilsson. Magnus är på väg att bli Sveriges mest inflytelserika kock, om han inte redan är det.

www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2012/jan/22/magnus-nilsson-faviken-sweden-chef

 

Internationellt går vi uppenbarligen hem. Sverige det nya Matlandet blir alltmer omtalat där ute. Och att det inte bara är Stockholm utan även Dalarna och Fäviken som hyllas, visar att Sverige det nya matlandet inte bara handlar om storstaden.


Matlandets vinnare - vilka blir det?

Det är intensiva tider för Matlandet på många sätt. Nyss gick ansökningstiden för projekt kring Matlandet (livsmedelsstrategin) ut, och intresset var rekordartat med runt 130 ansökningar. Konkurrensen är stenhård och många vill vara med och utveckla Matlandet.

Vilka projekt är det vi behöver för att uppfylla visionen on Matlandet? Den debatten borde vi föra lite tydligare. Under arbetet med symposierna Framtidsbygd är det en fråga som dyker upp gång på gång, nämligen att entreprenörerna måste sättas mer i centrum. Vi behöver ha fler företagare som är drivande och färre anställda projektledare. Undrar hur det ser ut med årets ansökningar?

Det vore också i intressant att få en inblick i vilka kriterier Jordbruksverket har i sina bedömningar. Vad är det som avgör att ett projekt får ja och andra får nej?


Kineserna skakar om

Sedan några år tillbaka har kinesernas intresse för de finaste vinerna från Bordeaux ökat explosionsartat. Det gäller särskilt Ch Lafite, vars priser har nått enorma höjder när de rika kineserna slåss om de få flaskor som finns. 15 kända vinslott i Bordeaux ägs av kineser.

 

Men nu börjar konsumtionen av vin att öka bland kineserna i allmänhet. Med en konsumtionsökning på nära 35 procent per år handlar det om enorma volymer. Kineserna dricker nära 2 liter vin per person, förvisso en blygsam volym i jämförelse med många andra länder, men när det finns över 1,3 miljarder människor som bor i Kina, påverkar dessa ökningar världsmarknaden. Inom några år kan det stora internationella vinöverskottet vara som bortblåst. När man diskuterar om de svenska vingårdarnas framtid bör givetvis detta tas med i ekvationen. På sikt kommer konsumtionen av vin att öka dramatiskt på grund av kinesernas ökade intresse. Kina kommer snart att bli världens största vinland räknat i total konsumtion .

 

Och det är inte bara vin det handlar om. Kineserna dricker också alltmer öl. Konsumtionen ökade med drygt 9 procent förra året, men med hela 22 procent i december 2012. Kina är därmed världens största ölland räknat i total konsumtion. Och givetvis kommer detta att påverka världsmarknaden, inte bara vad gäller öl utan givetvis också efterfrågan av korn och humle.

Kina - en ny exportmarknad för Sverige?


Det måste vara roligt

Sitter just nu och lyssnar till en panel på Kreativ Landsbygd om hur det ser ut 2020. Visionerna är rätt platta och enkla, möjligen med undantag för Eskil Erlandsson. Han säger att det måste vara roligt att leva på landsbygden. Och den visionen borde nog fler lyfta fram.

Vi behöver många prognoser, ett öppet tänkande

 Livsmedelspriserna har gått upp snabbt under senare år, delvis beroende på ökad efterfrågan i kina och Indien. Dålig skörd och torka i Kina samt svåra översvämningar i Australien är faktorer som satt fart på prisökningarna. Om 1 miljard kineser äter1 skiva ost på sina smörgåsar varje dag så motsvarar det en produktion på 20 000 ton per vecka. 

 

Men andra tendenser finns. Dioxinskandalen i Tyskland som lett till att Ryssland och Kina stoppad fläskimport från Kina, medför att de tyska producenterna dumpar priserna och mängder med billigt fläks väller in till Sverige. De svenska producenterna går på knäna.

 

På det världsekonomiska forumet i Davos i januari 2011 konstaterade experterna att det är otroligt svårt att göra några prognoser, eftersom det finns så många oberäkneliga faktorer som påverkar, ex. naturkatastrofer, plötsliga folkuppror som i Tunisien eller Egypten och information från Wikileaks. Om oron i arabländerna sprider sig, vad sker då med oljepriserna?

 

Sverige har länge setts som ett av världens allra säkraste länder att resa till. Så i julhandeln 2010 dök den första självmordsbombaren i Sverige upp. Hur påverkar det den internationella synen på Sverige som ett turistland? Vad händer om denna handling upprepas, kanske på en turistort?

 

Klart är att det numera är hopplöst att göra säkra prognoser. Det gäller att ha många scenarios framför oss, och en öppenhet för det oväntade. Det gäller att ha visioner, inte en utan flera.


Kvalitetsmedvetna konsumenter?

Sverige har kvalitetsmedvetna konsumenter som efterfråga lokalproducerat och kvalitet. Så är det många som säger, och visst ligger det mycket i det. Men det finns en hel del kvar att göra. Nät Kina och Ryssland stoppade importen af tyskt fläsk, i samband med dioxinskandalen, dumpade tyskarna detta fläsk i Sverige till låga priser. Och konsumenterna köpte det glatt, och de svenska producenterna fick stora problem. Vi köper glatt norsk odlad lax, trots att den är uppfödd på vegetabilier och därmed inte alls är lika nyttig som vild fisk. Massor med antibiotika används också.


För att inte tala om fisken pangasius. Som föds upp i Asien, och som är billig och populär i Sverige. ICAs leverantör berättar glatt i radions Eko att fiskarna odlas så tätt att de blir sjuka och får röda prickar på njurarna och vita prickar på levern. De får mängder med antibiotika, och när de blivit immuna mot ett medel sätter man bara in ett nytt antibiotikapreparat.


Nog behövs det konsumentbildning.


Kockar eller råvaror?

Det är väldig fart i Sverige, det nya matlandet. Eskils vision har satt fart på Sverige och det känns som att de flesta nu är redo att samverka och gemensamt arbeta framåt. Snart är den nationella kommunikationsplattformen för Matlandet färdig. Den ska bli mycket intressant att sätta tänderna i. Genom de fem symposierna Framtidsbygd som jag leder i år, ska vi bl.a. arbeta för att denna plattform används i det regionala och lokala utvecklingsarbetet.


En av de intressantaste frågorna är vad som är den lysande stjärnan för Sverige som matland. Kockarna är stjärnor, och nu när Tom Myllymäki tog silver i kockarnas VM så är det extra lysande. Samtidigt har Sverige börjat marknadsföra vår mat under begreppet ”Råvara of Sweden”. Och givetvis är det både och, både kockar och råvaror som tillhör våra styrkor.


Men i längden tror jag att det är våra råvaror, som växer under unika förutsättningar. Det svenska klimatet med ljus och kyla gör att våra råvaror får en unik kvalitet. Och jag är övertygad om att det är våra råvaror som är det bärande, och sen kan de berömda kockarna vara med och lyfta fram dem.


Men samtidigt måste våra råvaror utvecklas. Visst finns det mycket i dag, men ett problem är att det kopieras alldeles för mycket. Det är så många i Sverige som gör ost på franska eller korv på tyska. Och vad är det för vits att exportera sådana produkter om de inte har något unikt svenskt i sig, om det nu är smak, story telling eller vad som? Det fanns en svensk kvalitetsost ett tag i Wiens finaste delikatesshandel, men den åkte tyvärr ut. Personalen tyckte inte den skilde sig tillräckligt mycket, att den var en kopia av det som redan fanns. Något att tänka på.


Nu är det på allvar

Skamligt kanske man kan säga. Mitt försök att blogga tog en paus på två år. Men nu ska det bli fart igen. Jag fortsätter här ett tag men ska hitta ett bättre forum så småningom. Bloggandet kommer att handla om turism och måltider, om mångfald och integration, om entreprenörskap och om värderingar. Min ambition är att bli en rätt flitig bloggare, och jag tar det på allvar denna gång.


Sedan september bor jag och min fru i Wien, och att stå med ena benet i Sverige och det andra i Centraleuropa är minst sagt stimulerande. Det händer mycket i Sverige, inte minst inom måltidens område. Wien är en pulserande stad, återigen en av Europas verkligt kreativa mötesplatser där det gamla och klassiska möter det moderna och nyskapande. Dagligen får man nya influenser och idéer. Att leva i flera kulturer öppnar ögonen, och det har jag stor nytta av i mitt arbete i Sverige.


Men var finns de unga som säger ifrån?

Så var det då dags igen. Skandalrubriker i aftonpressen om ungdomar som festar nere i Medelhavet. Unga svenskar som är på Greklands öar eller Cypern åker på "spritkryssningar", "hetsas till sexlekar" - rubrikerna är feta. Vad är det då som händer? Fullt påklädda tjejer får en melon mellan låren som en kille äter upp. Vattenpistoler med drinkar. Isskulpturer som man blandar drinkar i och där man får suga ut drinken ur en snopp i is. En kille drar ner byxorna och får smisk på stjärten. Uj vad farligt?


Den svenska moralismen är verkligen slitsam. Att några dagar på ett år festa, leva ut, vara riktigt busig, bli full och till och med lite porrig - uj så farligt det är. Media frossar. Vuxenvärlden moraliserar. Men nästan värst är det att den unga världen håller tyst. Varför träder inte de unga opinionsbildarna fram och ryter till? Att släppa loss hör ungdomen till, och är för övrigt betydligt fler äldre också skulle tillåta sig.


Serveringstillstånd och mat

För att få servera alkoholdrycker måste en restaurang i Sverige samtidigt servera lagad mat. Det gäller även om man har nattklubb som är öppen till tre, eller som man kan i vissa städer till fem. Det kravet är idiotiskt eftersom få går till en nattklubb sent på natten för att äta. Men kravet finns därför att våra politiker och ansvariga myndigheter ser det som en metod att hålla alkoholkonsumtionen nere.


En lag som finns bör också följas, om den nu inte är fånig och att man av civil olydnad därmed kan anse det som rätt att bryta den. De som handlägger serveringstillstånden på landets kommuner tillhör den grupp som brukar hålla fram vikten att bevara kravet på att lagad mat måste serveras. Men deras kontroll av hur regeln fungerar är ofta usel. Det är bara att gå ut på Uppsalas nöjesställen och testa. Oftast stänger köket kl tio, även om man har öppet till tre.


Kommunens eget nöjesställe då - hur sköter dom det? Förvisso finns där mat, men det är varma mackor och varmkorv. Enligt kommunens handläggare är det inte detsamma som lagad mat. Nät till och med kommunen väljer att bryta mot lagen, varför då inte ta bort regeln?


Finns det puls i Uppsala?

Så var det en kväll med parkhäng. Vi samlades i Stadsparken, åt pizza och drack vin och öl. Trevlig stämning med vännerna. Rätt lite folk ute trots bra väder. Polisen körde flitigt förbi på cykelvägen för att hålla koll, men klev aldrig ur sin bil. Mörkret lade sig och vi tänkte ge oss ut på klubb. Med var bl.a. min sambo Emelie som pluggat i Wien ett år och som ska plugga i Jerusalem det kommande läsåret, och Jocke som pluggat ett halvår i Seoul i Sydkorea och som ska plugga ett år i Madrid.


Stämningen blev snabbt låg. Det var dött i Uppsala, mycket dött. Ok, kö på Birger Jarl, men orka! Annars var det stängt. Men Etage var ju öppet. Etage med karaoke. Vilken samling människor. Helt fantastiskt. Men inte fantastiskt på ett lockande sätt. Både Jocke och Emelie kände att det är svårt att finna pulsen i Uppsala, och kanske även i Sverige. Utelivet är inte särskilt pulserande. Klubbarna stänger två eller i bästa fall tre. I en stad som Wien stänger de sju, om de alls stänger. Varför ska det vara så omöjligt att få festa dygnet runt i en stad som Uppsala? Ska vi vara en del av den globala världen, kan det vara värt att lyfta blicken och se hur det ser ut där ute, där pulsen är stark.


Utvecklas Hälsingland?

Några dagar har vi varit i stugan i Hälsingland, detta landskap som är så lockande men ändock så vilande. Hälsingland kan erbjuda allt från kust med och utan Skärgård, älvar och stora sjöar, till odlingslandskap och djupa skogar. Många turistexperter har under många år sagt att det är svårt att hitta ett område i Sverige som har så stor potential för turism, men som misslyckas så kraftfullt.


På Ölands skördefest för ett par år sedan sade de ansvariga för restaurangguiden White Guide att Hälsingland är i en egen klass på sätt och vis. Kvalitén på restaurangerna är låg, men eftersom så många turister åker igenom landskapet på väg norrut, måste man i alla fall ta med några ställen som det går att äta på. En krog i Hälsingland som kommer med i guiden, skulle knappast komma med om den låg i Dalarna. Men kanske något är på väg att hända.


Restaurangen vid Växbo Kvarn har lyft sig till en nivå som tidigare sällan skådats i Hälsingland. Lilla K.s filial vid Mobackes blomsterhandel i Bollnäs erbjuder en lunchbuffé med en sådan kvalitet att inget i Uppsala kommer i närheten av vad som erbjuds i Bollnäs. Så något positivt händer det i alla fall.


Välkommen till Sverige?

Så var det en kväll med parkhäng. Vi samlades i Stadsparken, åt pizza och drack vin och öl. Trevlig stämning med vännerna. Rätt lite folk ute trots bra väder. Polisen körde flitigt förbi på cykelvägen för att hålla koll, men klev aldrig ur sin bil. Mörkret lade sig och vi tänkte ge oss ut på klubb. Med var bl.a. min sambo Emelie som pluggat i Wien ett år och som ska plugga i Jerusalem det kommande läsåret, och Jocke som pluggat ett halvår i Seoul i Sydkorea och som ska plugga ett år i Madrid.


Stämningen blev snabbt låg. Det var dött i Uppsala, mycket dött. Ok, kö på Birger Jarl, men orka! Annars var det stängt. Men Etage var ju öppet. Etage med karaoke. Vilken samling människor. Helt fantastiskt. Men inte fantastiskt på ett lockande sätt. Både Jocke och Emelie kände att det är svårt att finna pulsen i Uppsala, och kanske även i Sverige. Utelivet är inte särskilt pulserande. Klubbarna stänger två eller i bästa fall tre. I en stad som Wien stänger de sju, om de alls stänger. Varför ska det vara så omöjligt att få festa dygnet runt i en stad som Uppsala? Ska vi vara en del av den globala världen, kan det vara värt att lyfta blicken och se hur det ser ut där ute, där pulsen är stark.


Leader Upplandsbygd på Forsmarks kärnkraftverk

I dag var det inspirationsmöte för den kreativa sektorn för aktörer i den destination som kallas för Roslagen respektive Nedre Dalälven. Det är en fascinerande bygd, vacker och variationsrik, mycket nära den stora marknad som finns i Mälardalen. Men ändå så finns där så få aktörer, så få produkter. Men det ska vi ändra på med hjälp av Leader.


Värdskap i Gottsunda Factory

Värdskap är att gå steget längre än att ge god service. Man brukar säga att service är detsamma som att man behandlar någon som du själv vill bli behandlad Värdskap är ett steg till och handlar om att man behandlar någon som den vill bli behandlad. Dagens funderingar på Factory handlar om vad service och värdskap innebär för oss som arbetar med människor som är arbetslösa, som är i det som kallas för utanförskap. Hur ger men dom service och värdskap? Och hur förenar man service och värdskap med den myndighetskontroll personer som har A-kassa, annat stöd från arbetsförmedlingen eller socialbidrag? För där handlar det ju också om kontroll. Vi har börjat ställa frågorna, och vi får se vad svaren blir.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0