Ung och arbetslös

Så kom det larm i dag. Sverige är näst sämst i Europa, vad gäller ungdomsarbetslöshet. 25 procent av dem under 25 år saknar arbete. Vilken start. Och två orsaker angavs på TV-nyheterna (TV4). En orsak är den svenska anställningstryggheten, där sist in åker först ut. De arbetsplatser som behöver unga, nyutbildade anställda som kan det senaste får tillsammans med de unga stå med lång näsa. De gamla som inte förnyat sig för stanna kvar.

  

Men det är inte bara de unga som drabbas. Ut åker också kvinnorna, exempelvis på byggarbetsplatserna. Där har mans under senare år satsat på att få in tjejer, för att öka kreativiteten och få bukt med gubbigheten. Men nu åker tjejerna ut, när avskedande kommer. För det är ju viktigare med anställningstid än kompetens och mångfald. Och akta dig om du är "invandrare" som kommit in i dessa branscher. Då åker du garanterat ut. För nu ska vi värna om de svenska gubbarna, allt enligt fackets högsta önskan.

  

Ett annat skäl som angavs är att vi i Sverige satsar på teori. I Danmark är arbetslösheten bland unga låg, mycket beroende på att de satsar mycket på praktik, på lärlingar, och inte på teori. Men i Sverige måste vi alla vara teoretiker. Handens kunskap, den tysta kunskapen är inget värd, har ingen status. För här ska alla ha högskolekompetens. Och alla kommuner ska ha rätt att ha alla utbildningar. Således vimlar Sverige av restauranggymnasier, och de allra flesta av helt undermålig kvalitet. I Danmark får man istället harva som lärling i åratal, får viss lärlingslön, sliter, lär sig, får nätverk och får jobb. Hur kommer det sig att den så kallade arbetarrörelsen ser så mycket ned på handens kunskap?

  

Men jag ser en orsak till, och det är min generations ungdomlighet. Folk i min ålder tror dom är så unga. De kallar sig det unga gardet. Och om man själv är ung, så behöver man ju inte släppa fram de yngre, för då definieras man ju själv inte som ung längre. Hänger ni med? Då är det bättre att känns sin ålder, men njuta av att umgås med de unga. Och det tillåter jag mig faktiskt att göra, med stor glädje.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0