urbanlaurin

Så var det då dags igen. Skandalrubriker i aftonpressen om ungdomar som festar nere i Medelhavet. Unga svenskar som är på Greklands öar eller Cypern åker på "spritkryssningar", "hetsas till sexlekar" - rubrikerna är feta. Vad är det då som händer? Fullt påklädda tjejer får en melon mellan låren som en kille äter upp. Vattenpistoler med drinkar. Isskulpturer som man blandar drinkar i och där man får suga ut drinken ur en snopp i is. En kille drar ner byxorna och får smisk på stjärten. Uj vad farligt?

Den svenska moralismen är verkligen slitsam. Att några dagar på ett år festa, leva ut, vara riktigt busig, bli full och till och med lite porrig - uj så farligt det är. Media frossar. Vuxenvärlden moraliserar. Men nästan värst är det att den unga världen håller tyst. Varför träder inte de unga opinionsbildarna fram och ryter till? Att släppa loss hör ungdomen till, och är för övrigt betydligt fler äldre också skulle tillåta sig.

För att få servera alkoholdrycker måste en restaurang i Sverige samtidigt servera lagad mat. Det gäller även om man har nattklubb som är öppen till tre, eller som man kan i vissa städer till fem. Det kravet är idiotiskt eftersom få går till en nattklubb sent på natten för att äta. Men kravet finns därför att våra politiker och ansvariga myndigheter ser det som en metod att hålla alkoholkonsumtionen nere.

En lag som finns bör också följas, om den nu inte är fånig och att man av civil olydnad därmed kan anse det som rätt att bryta den. De som handlägger serveringstillstånden på landets kommuner tillhör den grupp som brukar hålla fram vikten att bevara kravet på att lagad mat måste serveras. Men deras kontroll av hur regeln fungerar är ofta usel. Det är bara att gå ut på Uppsalas nöjesställen och testa. Oftast stänger köket kl tio, även om man har öppet till tre.

Kommunens eget nöjesställe då - hur sköter dom det? Förvisso finns där mat, men det är varma mackor och varmkorv. Enligt kommunens handläggare är det inte detsamma som lagad mat. Nät till och med kommunen väljer att bryta mot lagen, varför då inte ta bort regeln?

Så var det en kväll med parkhäng. Vi samlades i Stadsparken, åt pizza och drack vin och öl. Trevlig stämning med vännerna. Rätt lite folk ute trots bra väder. Polisen körde flitigt förbi på cykelvägen för att hålla koll, men klev aldrig ur sin bil. Mörkret lade sig och vi tänkte ge oss ut på klubb. Med var bl.a. min sambo Emelie som pluggat i Wien ett år och som ska plugga i Jerusalem det kommande läsåret, och Jocke som pluggat ett halvår i Seoul i Sydkorea och som ska plugga ett år i Madrid.

Stämningen blev snabbt låg. Det var dött i Uppsala, mycket dött. Ok, kö på Birger Jarl, men orka! Annars var det stängt. Men Etage var ju öppet. Etage med karaoke. Vilken samling människor. Helt fantastiskt. Men inte fantastiskt på ett lockande sätt. Både Jocke och Emelie kände att det är svårt att finna pulsen i Uppsala, och kanske även i Sverige. Utelivet är inte särskilt pulserande. Klubbarna stänger två eller i bästa fall tre. I en stad som Wien stänger de sju, om de alls stänger. Varför ska det vara så omöjligt att få festa dygnet runt i en stad som Uppsala? Ska vi vara en del av den globala världen, kan det vara värt att lyfta blicken och se hur det ser ut där ute, där pulsen är stark.

Några dagar har vi varit i stugan i Hälsingland, detta landskap som är så lockande men ändock så vilande. Hälsingland kan erbjuda allt från kust med och utan Skärgård, älvar och stora sjöar, till odlingslandskap och djupa skogar. Många turistexperter har under många år sagt att det är svårt att hitta ett område i Sverige som har så stor potential för turism, men som misslyckas så kraftfullt.

På Ölands skördefest för ett par år sedan sade de ansvariga för restaurangguiden White Guide att Hälsingland är i en egen klass på sätt och vis. Kvalitén på restaurangerna är låg, men eftersom så många turister åker igenom landskapet på väg norrut, måste man i alla fall ta med några ställen som det går att äta på. En krog i Hälsingland som kommer med i guiden, skulle knappast komma med om den låg i Dalarna. Men kanske något är på väg att hända.

Restaurangen vid Växbo Kvarn har lyft sig till en nivå som tidigare sällan skådats i Hälsingland. Lilla K.s filial vid Mobackes blomsterhandel i Bollnäs erbjuder en lunchbuffé med en sådan kvalitet att inget i Uppsala kommer i närheten av vad som erbjuds i Bollnäs. Så något positivt händer det i alla fall.

Så var det en kväll med parkhäng. Vi samlades i Stadsparken, åt pizza och drack vin och öl. Trevlig stämning med vännerna. Rätt lite folk ute trots bra väder. Polisen körde flitigt förbi på cykelvägen för att hålla koll, men klev aldrig ur sin bil. Mörkret lade sig och vi tänkte ge oss ut på klubb. Med var bl.a. min sambo Emelie som pluggat i Wien ett år och som ska plugga i Jerusalem det kommande läsåret, och Jocke som pluggat ett halvår i Seoul i Sydkorea och som ska plugga ett år i Madrid.

Stämningen blev snabbt låg. Det var dött i Uppsala, mycket dött. Ok, kö på Birger Jarl, men orka! Annars var det stängt. Men Etage var ju öppet. Etage med karaoke. Vilken samling människor. Helt fantastiskt. Men inte fantastiskt på ett lockande sätt. Både Jocke och Emelie kände att det är svårt att finna pulsen i Uppsala, och kanske även i Sverige. Utelivet är inte särskilt pulserande. Klubbarna stänger två eller i bästa fall tre. I en stad som Wien stänger de sju, om de alls stänger. Varför ska det vara så omöjligt att få festa dygnet runt i en stad som Uppsala? Ska vi vara en del av den globala världen, kan det vara värt att lyfta blicken och se hur det ser ut där ute, där pulsen är stark.