Det måste vara roligt
Vi behöver många prognoser, ett öppet tänkande
Livsmedelspriserna har gått upp snabbt under senare år, delvis beroende på ökad efterfrågan i kina och Indien. Dålig skörd och torka i Kina samt svåra översvämningar i Australien är faktorer som satt fart på prisökningarna. Om 1 miljard kineser äter1 skiva ost på sina smörgåsar varje dag så motsvarar det en produktion på 20 000 ton per vecka.
Men andra tendenser finns. Dioxinskandalen i Tyskland som lett till att Ryssland och Kina stoppad fläskimport från Kina, medför att de tyska producenterna dumpar priserna och mängder med billigt fläks väller in till Sverige. De svenska producenterna går på knäna.
På det världsekonomiska forumet i Davos i januari 2011 konstaterade experterna att det är otroligt svårt att göra några prognoser, eftersom det finns så många oberäkneliga faktorer som påverkar, ex. naturkatastrofer, plötsliga folkuppror som i Tunisien eller Egypten och information från Wikileaks. Om oron i arabländerna sprider sig, vad sker då med oljepriserna?
Sverige har länge setts som ett av världens allra säkraste länder att resa till. Så i julhandeln 2010 dök den första självmordsbombaren i Sverige upp. Hur påverkar det den internationella synen på Sverige som ett turistland? Vad händer om denna handling upprepas, kanske på en turistort?
Klart är att det numera är hopplöst att göra säkra prognoser. Det gäller att ha många scenarios framför oss, och en öppenhet för det oväntade. Det gäller att ha visioner, inte en utan flera.
Kvalitetsmedvetna konsumenter?
Sverige har kvalitetsmedvetna konsumenter som efterfråga lokalproducerat och kvalitet. Så är det många som säger, och visst ligger det mycket i det. Men det finns en hel del kvar att göra. Nät Kina och Ryssland stoppade importen af tyskt fläsk, i samband med dioxinskandalen, dumpade tyskarna detta fläsk i Sverige till låga priser. Och konsumenterna köpte det glatt, och de svenska producenterna fick stora problem. Vi köper glatt norsk odlad lax, trots att den är uppfödd på vegetabilier och därmed inte alls är lika nyttig som vild fisk. Massor med antibiotika används också.
För att inte tala om fisken pangasius. Som föds upp i Asien, och som är billig och populär i Sverige. ICAs leverantör berättar glatt i radions Eko att fiskarna odlas så tätt att de blir sjuka och får röda prickar på njurarna och vita prickar på levern. De får mängder med antibiotika, och när de blivit immuna mot ett medel sätter man bara in ett nytt antibiotikapreparat.
Nog behövs det konsumentbildning.
Kockar eller råvaror?
Det är väldig fart i Sverige, det nya matlandet. Eskils vision har satt fart på Sverige och det känns som att de flesta nu är redo att samverka och gemensamt arbeta framåt. Snart är den nationella kommunikationsplattformen för Matlandet färdig. Den ska bli mycket intressant att sätta tänderna i. Genom de fem symposierna Framtidsbygd som jag leder i år, ska vi bl.a. arbeta för att denna plattform används i det regionala och lokala utvecklingsarbetet.
En av de intressantaste frågorna är vad som är den lysande stjärnan för Sverige som matland. Kockarna är stjärnor, och nu när Tom Myllymäki tog silver i kockarnas VM så är det extra lysande. Samtidigt har Sverige börjat marknadsföra vår mat under begreppet ”Råvara of Sweden”. Och givetvis är det både och, både kockar och råvaror som tillhör våra styrkor.
Men i längden tror jag att det är våra råvaror, som växer under unika förutsättningar. Det svenska klimatet med ljus och kyla gör att våra råvaror får en unik kvalitet. Och jag är övertygad om att det är våra råvaror som är det bärande, och sen kan de berömda kockarna vara med och lyfta fram dem.
Men samtidigt måste våra råvaror utvecklas. Visst finns det mycket i dag, men ett problem är att det kopieras alldeles för mycket. Det är så många i Sverige som gör ost på franska eller korv på tyska. Och vad är det för vits att exportera sådana produkter om de inte har något unikt svenskt i sig, om det nu är smak, story telling eller vad som? Det fanns en svensk kvalitetsost ett tag i Wiens finaste delikatesshandel, men den åkte tyvärr ut. Personalen tyckte inte den skilde sig tillräckligt mycket, att den var en kopia av det som redan fanns. Något att tänka på.
Nu är det på allvar
Skamligt kanske man kan säga. Mitt försök att blogga tog en paus på två år. Men nu ska det bli fart igen. Jag fortsätter här ett tag men ska hitta ett bättre forum så småningom. Bloggandet kommer att handla om turism och måltider, om mångfald och integration, om entreprenörskap och om värderingar. Min ambition är att bli en rätt flitig bloggare, och jag tar det på allvar denna gång.
Sedan september bor jag och min fru i Wien, och att stå med ena benet i Sverige och det andra i Centraleuropa är minst sagt stimulerande. Det händer mycket i Sverige, inte minst inom måltidens område. Wien är en pulserande stad, återigen en av Europas verkligt kreativa mötesplatser där det gamla och klassiska möter det moderna och nyskapande. Dagligen får man nya influenser och idéer. Att leva i flera kulturer öppnar ögonen, och det har jag stor nytta av i mitt arbete i Sverige.
