urbanlaurin

Många forskare och andra experter menar att den revolution som Web 2.0 inneburit är lika viktig som en kraft för ökad produktivitet som en gång automationen var. Grunden för Web 2.0  är att användarna har stor tillgång till interaktivitet och samarbete. Inte minst de verktyg som sociala media erbjuder skapar helt nya förutsättningar för kreativitet, innovativitet och produktivitet. För många av dagens framgångsrika företag är just stor öppenhet, samverkan och uppmuntran till deltagande och engagemang, inte bara från medarbetare utan även från kunder och alla intresserade en självklarhet.

Deltagarekonomin utvecklas snabbt. Och den för med sig stora möjligheter även för det offentliga. Men hur länge dröjer det innan de svenska myndigheterna tar till sig det nya, satsar på öppenhet och deltagande?

Nu är deltagarekonomin, participation economy, här och utvecklas snabbt. Under 1900-talets decennier med stark utveckling för välfärden så var det den sociala ingenjörkonsten som rådde. Stora system byggdes upp med kunniga experter som tog hand om problemen. Medborgarna fostrades till att bli passiva åskådare som skulle vara nöjda med att få ta emot det samhället gav. Nu är den tiden över.

I snart 15 år har vi talat om att vi är inne i en upplevelseekonomi. Under senare år har många talat om transformationsekonomi. Det innebär att konsumenten inte bara vill uppleva något utan även utvecklas eller bli en bättre människa.

Men forskningsfronten har nu tagit ytterligare ett steg och menar att vi är mitt inne i ”participation economy”, deltagandets ekonomi eller deltagarekonomin. Det innebär att kunden inte bara vill utvecklas, utan också delta, vara med och påverka, känna att man bidrar med något positivt, inte bara för produkten i sig utan även för hållbarheten. Rotman Magazine har flera spännande artiklar om det nya.

Allt fler företag använder sig av crowdsourcing för att tillsammans med kunderna utveckla produkter och varumärken. Men det är bara början. System för deltagande kommer snart att vara minst lika vanliga som byråkratiska system har varit. Deltagarekonomin är avgörande för arbete med hållbarhet i praktiken.

Dagens stora frågor som att hantera klimatfrågan, hot om brist på energi och mat, utmaningen med allt fler äldre, lokal ekonomisk utveckling etc, kräver ett massdeltagande för att kunna lösas. Lösningar av dessa stora globala problem kan inte komma som dekret ovanifrån, utan det krävs ett engagemang underifrån för att komma framåt. Och det är på den lokala platsen som arbetet med hållbarhet börjar.