Revir, grek, Upplandsbygd och vigsel

Jag kanske är lite väl känslig för det här med revir, men det kanske är bra att någon är det. De många miljarder olika EU-program fördelar är huvudsakligen tänkt att stärka en hållbar ekonomisk utveckling, där fler och bättre jobb samt fler företag är viktiga mål. Men stora delar av pengarna går till de stora organisationerna, och det mesta till att finansiera projektanställdas löner. Och jag tycker faktiskt att många stora projektägare lägger ned stor möda på att pinka revir. Just nu reagerar jag på en konferens om naturturism den 31 mars. Där ska man diskutera behov och riktlinjer för bildandet av ett samverkansorgan för utveckling av bransch och utbildning inom naturturism. Förvisso är Ekoturismföreningen inbjudna som deltagare, men de finns inte med bland de inledande föreläsarna vilket jag tycker minst sagt är konstigt. Ingen har ju större erfarenhet av naturturismens behov än denna utmärkta förening.


Lunchade med Leo från Entreprenörsfabriken; greken som försöker skaka om Uppland till att bli en sjudande bygd av entreprenörskap. Visst tas Leo emot med öppna armar av många, men tas han på allvar? Varför har den svenska kulturen så svårt att ta emot nytänkande och entusiasm med öppna armar? Varför är stora delar av det offentliga så trögt? Frågorna är bra och värda att reflektera över. Men när Leo och jag nu möts i ömsesidig entusiasm och glädje kanske vi ändå kan bryta upp de tjocka isarna.


Så var det årsmöte för Upplandsbygd (http://www.upplandsbygd.se/). Det är nu det börjar röra på sig på allvar. Mantrat bakom trepartnerskapet - det offentligas ansvar, det ideellas engagemang och det privatas effektivitet - har en kraft bakom sig som många förstår, men andra inte fattar. Plötsligt kommer det en kraft underifrån, som kan komma att skaka om alla som arbetar där uppe. Att mötas över gränserna, det är ju det som ger den verkliga kraften.


Emelie och ska ju gifta oss den 15 augusti. Vi vill ha ett bröllop vi skapar själva, bland annat med vännen Carl Jan Granqvist som vigselförrättare. Tänk att det är länsstyrelsen som bestämmer vilka som får viga. Tänk att vår regering tänker ta bort rätten att själv kunna påverka vem som viger. Tänk att det i huvudsak är politiker, ombudsmän för facket och liknande som man har att välja på, förutom prästerskapet. Men hallå! Var finns valfriheten?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0