Kockar eller råvaror?
Det är väldig fart i Sverige, det nya matlandet. Eskils vision har satt fart på Sverige och det känns som att de flesta nu är redo att samverka och gemensamt arbeta framåt. Snart är den nationella kommunikationsplattformen för Matlandet färdig. Den ska bli mycket intressant att sätta tänderna i. Genom de fem symposierna Framtidsbygd som jag leder i år, ska vi bl.a. arbeta för att denna plattform används i det regionala och lokala utvecklingsarbetet.
En av de intressantaste frågorna är vad som är den lysande stjärnan för Sverige som matland. Kockarna är stjärnor, och nu när Tom Myllymäki tog silver i kockarnas VM så är det extra lysande. Samtidigt har Sverige börjat marknadsföra vår mat under begreppet ”Råvara of Sweden”. Och givetvis är det både och, både kockar och råvaror som tillhör våra styrkor.
Men i längden tror jag att det är våra råvaror, som växer under unika förutsättningar. Det svenska klimatet med ljus och kyla gör att våra råvaror får en unik kvalitet. Och jag är övertygad om att det är våra råvaror som är det bärande, och sen kan de berömda kockarna vara med och lyfta fram dem.
Men samtidigt måste våra råvaror utvecklas. Visst finns det mycket i dag, men ett problem är att det kopieras alldeles för mycket. Det är så många i Sverige som gör ost på franska eller korv på tyska. Och vad är det för vits att exportera sådana produkter om de inte har något unikt svenskt i sig, om det nu är smak, story telling eller vad som? Det fanns en svensk kvalitetsost ett tag i Wiens finaste delikatesshandel, men den åkte tyvärr ut. Personalen tyckte inte den skilde sig tillräckligt mycket, att den var en kopia av det som redan fanns. Något att tänka på.
