urbanlaurin

Onsdagen blev tidig. Att åka tåg kl sex är inte min grej. Men ibland är man tvungen. Skulle prata i Linköping kl 10 - inspirationsföreläsning om företagande och entreprenörskap på landsbygden. Deltagarna var massor med byråkrater och två entreprenörer, vilket i och för sig var naturligt eftersom det var folk från länsstyrelsen, kommuner och Leader som främst var inbjudna. Det är ett intressant fenomen att det finns så många personer som ska främja företagarna på många av dessa sammankomster. Kanske det vore bättre med fler företagare och entreprenörer?

Dagen blev mycket intressant. Östergötland är en intressant länsstyrelse, faktiskt en av de mer positiva jag mött. Eftersom jag nu haft kontakt med samtliga så har jag lite att jämföra med. Detta län är offensivt, och har också en ovanligt välutvecklad relation till regionförbundet.

Det finns så mycket pengar där ute, men också så stora problem. När representanterna från dem som ska stötta entreprenörerna ser massor med problem, så är det inte bra. När även dom suckar över byråkratin, så är det svårt att göra entreprenörerna inspirerade. En viktig fråga som diskuterades var de stora skillnaderna mellan olika länsstyrelser. Hur kommer det sig att en länsstyrelse anser att de måste fatta beslut om projekt inom fem dagar, medan en annan ser sig som duktig om de fattar beslut inom två månader? Och hur kommer det sig att vissa är så rädda för Jordbruksverkets revisioner, medan andra mer eller mindre tycks strunta i effekten av dem? Men när en handläggare på ett leaderkontor polisanmäls personligen för ekonomiska oegentligheter av SJV:s granskare, så kan man förstå att en del blir rädda. Nu visade det sig att polisen la ner utredningen, men SJV:s granskare bad inte om ursäkt utan vidhöll att de hade rätt. Sånt är ju inte ok! SJV, länsstyrelserna och Leader har ju till huvuduppgift att främja företagsamhet och entreprenörskap. Huvuduppgiften är inte att kontrollera. Det borde kanske fler tänka på.

Sen blev det en timmes väntande på centralen i Jönköping. Jag försökte få i mig en Norrlands guld på fat, men det gick inte. Jag klarar inte av dessa svenska sunköl. Det är tragiskt vad folk lär sig att dricka. För några veckor sedan var jag på konferens på Skebo bruk, där man har ett fantastiskt mikrobryggeri med utsökta öl. En av deltagarna är stor öldrickare, men blev helt chockad över dessa kvalitetsöl. Han kunde inte dricka dom. Dessa öl smakade ju så mycket. Ska regeringens vision om att Sverige ska bli Europas bästa matland så behövs en intensiv folkupplysning.

Vid hemkomsten blev det pizza, sån som skapar ångest. Sen blev det långt Skypande med Emelie. Det är skit att vara ifrån varandra så mycket, men mest är det energi. Att ha en sambo som äger och befinner sig bland de få svenska studenter som inser värdet av att plugga utomlands är starkt. Det är pinsamt att vi tillhör bottenligan i EU med Erasmus-studenter.

Fredagen innebar resa till Stockholm och Landsbygdsnätverkets dag med Kulturarvsentreprenörskap, eller mötet mellan LRF och Riksantikvarieämbetet. Det är ett lyft att allt fler nu ser kulturarvet inte som något som bara ska bevaras utan än mer vara en resurs för hållbar tillväxt. Dagen var givande och inspirerande, och två av mina verkliga favoriter fanns med. Den ena är Maria Gustafsson som leder Landsbygdsnätverket. Hon är enastående positiv, entusiasmerande och lyssnande. Funnes det flera sådana inom Landsbygdsprogrammets räjonger skulle stordåd skapas. En annan favorit är Erika Nilsson från Riksantikvarieämbetet. Jag var på en konferens och plötsligt sa en person att "kulturarvet måste lyftas fram som en resurs för entreprenörerna. Ska kulturarvet kunna överleva måste det gå att tjäna pengar på detta arv." Eftersom jag precis tänk säga ungefär så, blev jag överraskad, och faktiskt smått chockad när det var Erika som sa sade detta. Snacka om paradigmskifte när kulturbevararna utvecklas på detta sätt. Vi var flera som kände att nu är det dags att komma till skott med nätverket "entreprenörer för hållbar tillväxt", som ska arbeta för att få entreprenörerna att inse att natur- och kulturarv är detsamma som framtidens marknad.

Så var det tåg till hem till Uppsala och sen i bil Till Hållnäs vid norra Upplandskusten för att inspirerar om Leader Upplandsbygd. Faktiskt första gången jag var där. Och faktiskt var det inte en massa gnäll utan flera positiva entreprenörer som vill något. Det var befriande. Befriande var det också att kunna berätta att allt fler av kultur- och naturarvskramarna nu inser entreprenörskapets kraft. Det är starkt och det förstod dom i Hållnäs.